Torsdagen den 8:e februari 2007 klockan 18:00 stövlade fem vilsna Vestaspelare in i på A-plan i fyrishov. Men vafan gör vi här egentligen, har inte Storvreta träning nu? Jo, där går ju JG och Solid. Men det verkar vara lite tunt om folk. Var är Johan Andersson, Kanebjörk, Mattias Samuelsson, Kohonen och Hannes Öhman? Landslagsuppdrag.
Men återigen, vafan gör VI (Calle, Burt, Affe, Ador och jag), av alla, här? Ja, för er som inte listat ut det redan så kan jag berätta. Eftersom Vreta var så kort om folk så ringde herr Forsman vår tränare David Ahlmark och hörde om vi kunde skicka upp 5 koner till deras träning så att grabbarna som inte spelar i landslaget kunde få skaffa lite självförtroende medan stjärnorna var borta.
Sagt och gjort, där står vi nu och ska sätta igång. En kort presentation och sedan var det bara att ladda bössan och börja avlossa, eller? Nej det var visst en massa "enkla" passningsövningar först. De har väl alla pluggat in de som står på papperet här, säger Forsman. Inte nog med att jag inte fick börja skjuta direkt, nu blev man tvungen att känna sig som en riktig junis direkt och jag kan inte påstå att jag var helt hundra på vilket håll jag skulle springa, passa eller hålla klubban första fem minuterna men sedan var det lugnt.
Efter en liten stund fick jag släppa lös besten (min Hitman). Skönt, han var hungrig som en varg och gick nog bra mycket plus mot den store Zeid. Det kändes som att vi i Vestafemman mer och mer kastade av oss nervositeten och började spela som vi alla är vana att göra. Dvs hårt, inte så snabbt, halvtaskiga passningar och bekymmersfritt. Nog märktes det lite på de röda att det inte tyckte att en träning med 15 spelare varav 5 inlånade division1-lirare inte var SÅ jävla rolig.
Nåväl, efter att ha förnedrat Zeid en tre/sju gånger på någon mjölksyre/avslutsövning så var det dags för spel. Känslan var, i alla fall för mig personligen bra och det kändes som att jag var redo att kriga.
Tekningen vinns enkelt mot en uddlös Skogström som för dagen huserade som center i den röda linan. Center i den gula lina är ingen mindre (eller större för den delen) JAG.
När röken har lagt sig och det är dags för att plocka bort sargen står röda linan på noll mål, blå linan på noll mål och gula linan på 3. Jag är ledsen att detta kommer ut grabbar men om ni bjuder in en bloggande norrlänning på er träning så får ni faktiskt skylla er själv. Vill även påpeka att jag hann med att slakta Chewie i ännu en tekning, alltså 2-0 till mig.
Kvällens besvikelse var att det inte blev mer kamp under spelet. Det var vi alla i vestalägret väldigt taggade för, vilket man kan förstå. Lite brottning i slottet hann jag med i alla fall.
Storvreta förfogar detta år över en tunn men väldigt stark trupp. Däremot så har de problemet att några spelare nu vankar omkring med småskador och det vore INTE bra om helgens resultat blir ett par skador på deras landslagsspelare. Måste säga att jag hoppas att de ordnar upp det och att dessa spelare kan vara med och prestera på topp framöver när det vankas slutspel.
Nu ska vi alla vestaiter vila upp oss med ett rejält fyspass med Kaian på söndag och göra en GRYM träningsvecka så att vi kan göra rent hus uppe i norrland nästa helg. Då ställs vi mot ett fysiskt Sundsvall på sin hemmaplan och även febrilt kämpande Frösö som kanske har sin sista teoretiska chans att kravla sig över strecket i och med vinst mot oss på söndagen.
Jag kan nog nästan lova att om vretapojkarna bara ser till att vinna säsongens sista match så kommer även de att bli bjudna på saft och bullar hemma hos sin tränare. Eller vad säger du Forsman?
/Mr Klister
Men återigen, vafan gör VI (Calle, Burt, Affe, Ador och jag), av alla, här? Ja, för er som inte listat ut det redan så kan jag berätta. Eftersom Vreta var så kort om folk så ringde herr Forsman vår tränare David Ahlmark och hörde om vi kunde skicka upp 5 koner till deras träning så att grabbarna som inte spelar i landslaget kunde få skaffa lite självförtroende medan stjärnorna var borta.
Sagt och gjort, där står vi nu och ska sätta igång. En kort presentation och sedan var det bara att ladda bössan och börja avlossa, eller? Nej det var visst en massa "enkla" passningsövningar först. De har väl alla pluggat in de som står på papperet här, säger Forsman. Inte nog med att jag inte fick börja skjuta direkt, nu blev man tvungen att känna sig som en riktig junis direkt och jag kan inte påstå att jag var helt hundra på vilket håll jag skulle springa, passa eller hålla klubban första fem minuterna men sedan var det lugnt.
Efter en liten stund fick jag släppa lös besten (min Hitman). Skönt, han var hungrig som en varg och gick nog bra mycket plus mot den store Zeid. Det kändes som att vi i Vestafemman mer och mer kastade av oss nervositeten och började spela som vi alla är vana att göra. Dvs hårt, inte så snabbt, halvtaskiga passningar och bekymmersfritt. Nog märktes det lite på de röda att det inte tyckte att en träning med 15 spelare varav 5 inlånade division1-lirare inte var SÅ jävla rolig.
Nåväl, efter att ha förnedrat Zeid en tre/sju gånger på någon mjölksyre/avslutsövning så var det dags för spel. Känslan var, i alla fall för mig personligen bra och det kändes som att jag var redo att kriga.
Tekningen vinns enkelt mot en uddlös Skogström som för dagen huserade som center i den röda linan. Center i den gula lina är ingen mindre (eller större för den delen) JAG.
När röken har lagt sig och det är dags för att plocka bort sargen står röda linan på noll mål, blå linan på noll mål och gula linan på 3. Jag är ledsen att detta kommer ut grabbar men om ni bjuder in en bloggande norrlänning på er träning så får ni faktiskt skylla er själv. Vill även påpeka att jag hann med att slakta Chewie i ännu en tekning, alltså 2-0 till mig.
Kvällens besvikelse var att det inte blev mer kamp under spelet. Det var vi alla i vestalägret väldigt taggade för, vilket man kan förstå. Lite brottning i slottet hann jag med i alla fall.
Storvreta förfogar detta år över en tunn men väldigt stark trupp. Däremot så har de problemet att några spelare nu vankar omkring med småskador och det vore INTE bra om helgens resultat blir ett par skador på deras landslagsspelare. Måste säga att jag hoppas att de ordnar upp det och att dessa spelare kan vara med och prestera på topp framöver när det vankas slutspel.
Nu ska vi alla vestaiter vila upp oss med ett rejält fyspass med Kaian på söndag och göra en GRYM träningsvecka så att vi kan göra rent hus uppe i norrland nästa helg. Då ställs vi mot ett fysiskt Sundsvall på sin hemmaplan och även febrilt kämpande Frösö som kanske har sin sista teoretiska chans att kravla sig över strecket i och med vinst mot oss på söndagen.
Jag kan nog nästan lova att om vretapojkarna bara ser till att vinna säsongens sista match så kommer även de att bli bjudna på saft och bullar hemma hos sin tränare. Eller vad säger du Forsman?
/Mr Klister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar