Besatt? Jag?

Surfade in i IF Vestas gästbok sådär bara för att kolla lite och hittade en spännande länk. Någon form av nätspel med rekord och grejer. Kan väl vara kul att testa på att pilla med en stund. Jag menar det lär ju inte vara så att man fastnar eller nått.



Spelet hittar du HÄR (http://www.polarna.se/tmp/MultitaskingTest.htm om ni undrar annars). Självklart kunde jag inte sluta innan jag fått bäst resultat av alla som skrivit ner en notering. Mitt highscore innan jag kunde slänga mig i sängen var 22.653 sekunder. Om ni klarar av att bräcka det så är det bara att hetsa lite i en kommentar så ska jag se vad jag kan göra för att åter få stå högst på pallen. Ha så kul.

Ingen fara, det är knappt beroendeframkallande alls!!!

/Mr Klister

Ben-Gunnar, Roland och Sven

Så, då var första passet överstökat med elitserielaget. Kändes ganska konstigt när man var på väg in i Fyrishov och ett omklädningsrum där man endast kände en person (Gabbe såklart). Jag har under hela min tid i Uppsala varit IF Vesta trogen och i det gänget kommer man in fort. Sedan dess har man mer eller mindre varit en inventarie där. Men nu är det nya tider och jag ska testa på världens bästa liga i en rödvit dress och med nya lagkamrater. Jag är övertygad om att jag kommer att trivas. Det känns helt klart motiverande att spela mot och framförallt MED de bästa spelarna i världen.

Nu åter till omklädningsrummet. Efter en kort presentation av oss själva, av läget i truppen och sommarens träningsupplägg var det dags att ge sig ut. Skönt med en mjukstart på träningen så att man inte sätter igång med en SMÄLL, som vi gjorde i Vesta. Lite löpning, lite utfallssteg, lite armhävningar och lite sittups. Det verkar vara ett gäng trevliga snubbar som man kommer lira med, inte för att jag förväntade mig något annat.

(Bild: Ben och Gunnar, en liten film om manlig vänskap)

Vad gäller truppen får ni som inte är inom truppen vänta lite till. Men en sak kan jag i alla fall säga. Sitter man på nyfärvärv som Gunnar, Sven, Roland och Bengt i truppen har jag svårt att se hur det ska kunna gå fel.

/Mr Klister

Äntligen är ängeln klar

Nu är det äntligen klart. Gabriel har blivit klar för Vreta. Det känns otroligt skönt att få med sig sin ständige vapendragare från min tid i IF Vesta. Jag är helt övertygad om att han kommer att klara av steget utmärkt. Gabbe är en enormt bra spelare att ha i sitt lag, det vet alla i Vesta som blivit tvugna att möta honom i vårt spelmoment under träningarna. Jag har inte sett Gabriel hänga med huvudet en endaste gång under alla de år jag spelat med honom. Han har aldrig gnällt på något utan kör bara på. Det är inget som jag tror att andra säger om mig då jag själv uttrycker ganska mycket känslor på banan. Även om han gjorde en hel del poäng ifjol så är det de defensiva kvalitéerna som kommer göra honom till en viktig kugge i Storvreta.

(Bilden hämtad HÄR)

Välkommen Gabbe, skönt att det ÄNTLIGEN blivit klart. Fokuset i Storvreta verkar inte ligga på att spika truppen så fort som möjligt, vilket är tråkigt. Till nästa säsong räknar jag med att det inte upprepas. Nu börjar försäsongen på måndag med laget och det känns otroligt motiverande och kul.

Idag fick jag reda på två saker idag som får mig att känna mig otroligt uppskattad. UIBF har nominerat tre spelare spelare till årets herrspelare. Joel Kanebjörk och Mattias Samuelsson från Storvreta och jag från Vesta. Otroligt hedrande att vara nominerad men sannolikheten att priset ska gå till mig är inte så stor då preiset de senaste sju åren gått till spelare från Storvreta. Att sedan både Joel och Mattias varit otroligt duktiga i år och båda spelat i herrlandslaget gör inte saken enklare.

Det andra är att jag klättrat till en hedrande fjärdeplats på Sjöstrands lista.

Motiveringen lyder: "Frågan är vad som betyder mest, kontraktet med Storvreta eller fjärdeplatsen på listan? Hur som helst, spelar Selle bara hälften så bra som han skriver så kommer han att bli årets rookie utan konkurrens. Att dessutom släppa fram en gäst på listan som förklara att han hatar bloggar är skönt kaxigt på som många nivåer."

Kul också att David (IF Vestas tränare de fyra senaste säsongerna) skrivit på för elitsatsande Gävle GIK. Ska bli kul att se vad han kommer kunna göra med det laget. Vad jag förstår finns det en hel del unga talangfulla spelare som nu har chansen att ta plats när det dyker upp en tränare utifrån som inte ger någon spelare förtur för gamla meriter. David har nog vad som krävs för att guida Gävle upp till elitserien, allt man behöver göra är ju att vinna serien. Frågan är bara om lagets spelare klarar av det. Det ska bli kul att följa hans framfart där.

Nu måste jag hoppa i säng så att jag är utvilad till morogndagens brännbollsdrabbningar. Ska vi klara av att bättra på vår placering ifjol? (vi slutade på en hedrande niondeplats). När vi nu är seedade så högt så finns chansen att vi åker ut första matchen om vi inte spelar på topp direkt. Klarar vi av att tända till direkt eller blir det respass? Allt står i stjärnorna.

/Mr Klister

Giffarns grotta

Sitter i Sundsvall i Giffarns grotta. Känns skönt att glida iväg från jobbet och dra upp till mina gamla hemtrakter för den livsviktiga brännbollsturneringen i Umeå. Tog ett litet stopp här i Sundsvall för att hälsa på min gamle vapendragare (lumpen, valborg och ömsesidig supporter) Daniel Martinsson. För att skryta lite, å hans vägnar, spelade han i Gif Sundsvall när de tog steget upp i allsvenskan. Det var sammtidigt som han gjorde lumpen med mig på sandö (Kramfors). Säsongen efter valde han ett anbud från en annan klubb, visst var det så Giffarn?

Nu sitter han och utmäter skador åt IF och han har gjort misstaget att lämna mig ensam i sin lägenhet. Det står en rykande tallrik med fullkornspasta, falukorv och ketchup framför mig. MUMMA. Det är inte långt kvar tills den officiella träningen ska sätta igång (läs, på måndag) men personligen har jag självklart kört igång för länge sedan. Hinner nog med lite armhävningar innan jag sätter av mot Ume också. Sedan är ju brännbollsyran ett enda stort träningsläger. Kanske hinner man även med en match med sitt gamla korpenlag i fotboll Club A Säl. De hade en underbar webbplats förut och det är skandal att de tagit ner den. Annars hade jag självklart länkat.

Alltid kul att komma hem och träffa alla sina gamla polare och lira brännboll. Brännboll är inte någon lek man sysselsätter lågstadiebarn med utan en fullfjädrad sport, iaf i Umeå. Mitt lag nådde en toppnotering förra året med en 9:e plats och vi får se hur det går i år. Går det att toppa? Laget som under många år gick under namnet UBB döptes ett år om till Högst >> Längst (läses Högst är större än Längst) och vi blev seedade direkt. Sedan har det bara rullat på.

Om ni är intresserade av att se hur det går så kan ni gå in på IKSUs hemsida och klicka er fram till brännbollen.

Det var allt för denna gången, nu blir det pastakäk.

/Mr Klister

Krönika av Mattias Gäreskog

Jag hatar bloggar

Jag läser bara en enda blogg och det är för att Selle e en skön kille. Sedan tittar jag på en blogg också, Gabbes grotta, där slipper man läsa massor av ointressanta tankar och bara skratta åt Gabbes blygsamhet.

Förutom att jag tycker att bloggar är tråkiga så är jag även grymt dålig på SMS. Eftersom Blogg och SMS är vad kidsen lever för idag så får det en att osökt tänka på om jag blivit gammal.

Jag sätter mig i soffan och slår på 24an för att få se innebandy (mer än den halvminut man kanske får se på sporten). Jag börjar fundera på första gångerna jag följde med när brorsan spelade innebandy. Det var på den tiden tennislandslaget slog innebandylandslaget i både tennis och innebandy, innan det fanns seriespel i uppland och korpen var det enda alternativet för duktiga innebandyspelare i Uppsala. Högsta serien lirade i brandkårshallen på stenhårt golv och utan sarg. Målvakten stod i handbollsmål och man fick inte gå innanför 9 meters­linjen. De lag som ignorerade brännsåren på knäna och satsade på ”japanare” vann oftast matcherna.

Man kanske har blivit för gammal för innebandy när man kan plocka fram dessa dammiga minnen? Men jag lirade ju också innebandy på fritidsgården i Storvreta med Michael Jansson, Dennis Solid & Kim Johansson. Kim blev ju faktiskt matchvinnare flera matcher i slutspelet trots att det var pingis som var hans paradgren i yngre ålder. Å andra sidan så lirade jag juniorbandy mot Lars Johnson, JG (Ekeby IBK), Max Holst (Uppsala IBF) och Micke Holmer (SK Vide). Lasse har ju lagt klubban på hyllan och JG börjar väl tänka på refrängen? Holst har alltid varit min favorit men nu börjar även han att ta slut. Micke Holmer är undantaget som bekräftar regeln. Han har varit fantastisk så gott som alla säsonger i Varberg och var strålande mot Storvreta i slutspelet.

Vesta då, skönaste klubben på jorden som nu läggs ner! Man började som ung junior i herrlaget men rätt snart dök spelare som Pontus Holmgren, Richard Masalin & Alfred Daniels in i laget. Grabbar som gick i lågstadiet när jag slutade grundskolan. Som tur var fanns alltid Lilje i närheten som påminde om att man visst kan lira bra innebandy på äldre dar utan att stretcha. Jag är glad att den velige Lilje inte slutade i Vesta när jag gjorde det, för han har haft sina bästa säsonger någonsin på senaste tiden hos de blå pågarna.

Gammal eller inte, bloggare eller inte så finns det alltid ett ställe som inte bryr sig om vad man är eller vad man tycker. Där är man alltid välkommen, på gott och ont. Jag säger bara Korpen. Början och slutet!! Glad sommar och försäsongsträning allihop.

//Gäre

Hemma

En otroligt skön vecka med sol och bad tillsammans med familjen. Det känns ändå härligt att vara tillbaka i Uppsala och avverkade genast ett hårt gympass tillsammans med ängeln Gabriel. Försäsongen drar igång på måndag och då gäller det att visa vad en gammal vestait går för i elitseriesammanhang för första gången.

Jag firar hemkomsten med en krönika skriven av ingen mindre än Mattias "bajsmannen" Gäreskog. En legend för alla oss Vestaiter att se upp till och även en granne till mig under en säsong när jag bodde i Nybygård. Gäre ses oftast i närheten av en sarg med lien i högsta hugg. Här ovan förgyller han salen med lite tankar och funderingar kring allt möjligt.

/Mr Klister

Semester och smeknamn

Nu är kontraktet påskrivet, försäsongsträningen är startad och allt är frid och fröjd. Då passar Mr Klister på att ta en vecka i (förhoppningsvis) solen. Jag, morsan, morbror Lennart, morbror Arne och de tre kusinerna Sandra, Maja och Anna (Sandra och Maja innebandyspelare i BK-96) tar flyget från Gideå (örnsköldsviks flygplats) ner till Alanya, Turkiet. Skönt? JA!

Kanske ska skaffa ett nytt smeknamn?

(Bild hämtad HÄR)

Hellboy skulle passa ganska fint!

Jag måste ödmjukast tacka alla lyckönskare för allt stöd jag får inför mitt nalkande äventyr. Jag har fått höra massor med positiva kommentarer efter säsongen som varit och jag känner mig överväldigad. Nu är bordet dukat och jag har alla förutsättningar att lyckas och det är bara upp till mig att förvalta det jag fått erbjudet. Och jag lovar, jag ska göra ALLT jag kan för att ta chansen. Mina förväntningar är högt satta och jag kommer, om jag känner mig själv rätt vilket jag förmodligen gör, INTE nöja mig med att bara vara med. Jag ska in i gröten och det ska smälla. Jag ser fram emot att köra över motspelare som Conny Vesterlund, Hellas (om han nu kommer tillbaka igen), Qvist, Nede, Karl-Johan Karlsson och sist men inte minst Andreas Johansson. Det ska bli underbart. Något som jag absolut ser fram emot är att springa in i ett fullsatt Fyrishov och suga in trycket från banan, DET ska bli underbart. Jag har redan nu funderat på vilken måljingel jag vill ha, det är ju tänkt att ni ska få höra den relativt ofta så det måste ju vara något speciellt. Har ni några förslag så är jag idel öra men valet kommer vara hemligt tills den ljuder i Fyrishov första gången. Om ni inte redan märkt det så gillar jag att vara den som bryter mönstret, den som gör något annorlunda, den som gör något som inte blivit gjort förr.

Det dyker säkerligen upp något litet inlägg där nerifrån också. Det har plötsligt börjat kännas kul att blogga igen av självklara anledningar. Nu ska jag packa lite och dricka det goda vattnet i Stranne, Arnäsvall. HÖRS!

/Mr Klister

Lookalike

Nu var det så att jag tvingade mig till att kika lite på Melodifestivalen eller schlagerkvalet eller vafan det nu var som va på TV igår kväll.

Snacka om att jag blev förvånad när jag ser Sirius- (och ex Storvreta) spelaren Dan Johansson framföra Vitrysslands bidrag. Jag måste säga att han var rätt säker på att sjunga och att han såg ut att lätt platsa i vilket boyband som helst. Kanske var det sminket men visst var han sockersöt?!

/Mr Klister

Dags att pusta ut

Nu är det gjort. Beslutet är taget och bläcket har precis torkat. En hel del klubbar har varit i kontakt med mig gällande mina tjänster inför nästa säsong och nu är det klart. Det känns otroligt skönt att få det gjort och jag är hyfsat nöjd med mitt kontrakt då det är bättre än något kontrakt jag haft tidigare. Dock var det inte det fetaste kontraktet som lockade mest. Jag valde med hjärtat och den förening som jag tror att jag själv utvecklas mest i. Om jag ska hinna med att vinna några SM och VM-Guld, bli given i landslaget och vinna folkets gunst så är det nog hög tid att ta "steget".

Nu har mitt bloggande inte hållit någon hög klass den senaste tiden men det skyller jag på den press som kommit av allt snack om kontrakt hit och kontrakt dit. Som det ser ut så blir jag Canadien trogen. Jag har trivts bra med deras produkter och jag ser ingen anledning att byta nu. Däremot kanske de får ut mer av att ha mig i sitt stall.

Onsdagens träning förtjänar ett omnämnande också. Under tiden i Vesta har "den gula linan" blivit ett fruktat uttryck som ytterst sällan besegrats. I onsdags var det "den gröna linan" som totalt dominerade träningen. Det märktes att medelåldern var högre i den än i andra linor. Dock måste jag slänga en lite känga till de småpluttar (junisar) som medverkade på onsdagens träning. På min tid (minst hundra år sedan) så sprang juniorerna mer och slet för allt vad livet var värt. Detta verkar ha ändrats och det gillar jag inte alls. Det blir ett uppdrag som Lagets tränare får ta på största allvar.

Till sist:

Mentorn jr har anlänt

Nu har det som vi så länge väntat på skett. Mr Vesta har blivit far genetiskt (han har ju redan under många år varit pappa åt de flesta i laget). Natten till den 10:e Maj föddes den lille grabb som från födseln kommer växa upp med en rightklubba i hand. Jag och hela innebandyuppland hälsar denne nya superstjärna välkommen. Om tio, kanske max femton, år kommer vi se denne stjärna lyfta SM-bucklan i Globen. Grattis som fan till Lilje och såklart familj.





Såhär ser den lille krabaten ut och han vägde 3.4 kilo och mätte 50cm över havet. Visst ser det ut som en center?

/Mr Klister

Träning igen

Idag är det dags för att jaga den lilla plastbollen igen. Fan va kul det ska bli. Men lite tur kanske det dyker upp något nyförvärv eller två. Jag längtar massor. Jag tillhör skaran av innebandyspelare som har svårt att hålla mig borta från liret och som inte alls är sådär dödligt less som många kan vara. Jag har vilat mina veckor nu och vill sätta igång och ösa på. Nåja. Nu är det ju iaf träning ikväll så jag får springa av mig lite.

Vi ses där, ni som nu kommer dyka upp!