Gånger två...

Det var inte igår som salen förärades med två inlägg samma dag. Nu händer det iaf.

Det beror ganska mycket på att jag ska sätta igång med att städa men det är inte så kul så jag hittar på massor med viktiga saker att göra istället. Blogga, prata i telefon och spela gitarr är några av dom. Det är ju verkligen sjukt viktigt.

Det finns även en del att skriva om i innebandyvärlden. Reflektioner från dagens TV-match tex.

• Som vanligt vet man inte vad man kan förvänta sig av Caperio.
  
• Som vanligt tittar Kokocha på en annan match än alla vi andra (det är lågt tempo i den här matchen).
  
• Som vanligt, efter att karln blev uttagen till landslaget, är Danne-Bron bedrövlig.
  
• Som vanligt blir TV-matchen spännande ända in i slutet (avdelning allt kan hända i världens bästa innebandyliga).
• Som vanligt blir det mycket mål när Caperio spelar.
• Som vanligt är Ramsin en väldigt bra målvakt och skulle peta alla andra vilket lag han än spelade för.
• Som vanligt vet jag alltid bäst i TV-soffan och är förmodligen världens bästa innebandyspelare.
• Som vanligt är det inte så många som tänker på att VM snart drar igång (damernas alltså).

Nu har jag lätt fördrivit tjugo minuter, nästan (jag skriver fan ganska snabbt, ingen editering här inte), på att förmedla mina tankar med alla mina läsare.

(Bild: Jesper Mattsson. Jaja, ni vann första ronden men vi får spöa er nästa gång)

Nu återstår bara problemet med att vinna tillbaks alla er som faktiskt en gång i tiden läste min blogg. Kanske är det dags att sätta tänderna i den där omtapetseringen i både min lägenhet och i min sal som jag snackat om i ett par år.

Tummen i röven sitter fan hårt fast men kan det vara så att den är på väg att lossna nu?

Fan, det här skulle ju bli ett kort inlägg. Jag lär mig tydligen aldrig. Kanske för att jag börjar bli gammal eller för att jag luktar hund.

/Mr Klister

Damp i brevlådan

Vi förlorade. Vi inledde som ett juniorlag som möter ett seniorlag för första gången. Fem minuter (lite drygt), PANG, PANG, PANG och de gamla ledde med 3-0. Det kunde ju startat lite bättre. De gör det bra, Hammarby alltså. De sätter upp ett jävla tempo på allt. Vi skulle behövt vara bra mycket äckligare i början för att rida ut stormen.

Efter inledningen så äter vi mer eller mindre upp de gröna. Vi är helt klart det bättre laget. Målen rullar in lite eftersom och det är helt jämt inför trejde perioden. Jag är stolt över mitt lag. Jag tycker vi gör en bra match och det vore kul om vi kunnat få någon poäng för besväret men tyvärr delas inga poäng ut om man inte gör tillräckligt många mål i den här sporten.

Det var kul att så många hittat till Alliansen en lördagkväll för att titta på oss. Lite bittert kan man ändå tycka att vi skulle fått spela lite tidigare då en matchstart klockan 18:30 en lördag inte är någon dröm om man ska hitta på något på kvällen för våra fans.

Både Jesper (låtsasfotografen) och Herr Bohlin (Zerpo)var och fotade vår match mot Bajen i helgen. Jag ska se om jag kan få ta del av några snygga kort på kapten Selander som jag kan pryda väggarna i salen med.

Idag damp det ner ett skönt meddelande i brevlådan. Något som återigen fick mig sugen på att styra upp här inne i salen. Kan det vara droppen som får bägaren att skriva lite mer i bloggen? Kanske, kanske inte. Den som lever får se. Den man ligger med får bädda. Det man inte kommer ihåg har inte hänt. Den som skriver en blogg ramlar ofta själv däri.

Osv, osv...

Idag är det innebandy på TV. Jag hade nästan glömt bort hur kul det var att samlas för att kolla innebandy, min egen sport, på TV. Tyresö Trollbäcken (charmigaste namnet i SSL??) vs Caperio Täby. Jag var själv och bevittnade när Storvreta skickade tillbaka Caperio till Stockholm för att skämmas för ett par omgångar sedan. Caperio var inte på samma nivå den gången men verkar ha fått fart på fötterna igen efteråt genom att pulverisera div2-laget Balrog med 10-3.

Mitt tips: Täby vinner med tvåsiffrigt. De är det enda topplaget med så mkt kvalitet som trivs att spela raggarbandy.

/Mr Klister.

Stäm i PP

Nu är jag här, livs levande. Ain't it lovely?!

Tydligen bjöd Helsingborg på en skön frislagsvariant i onsdagens match mot Sirius. Kanske kan den komma att avgöra helgens möte med äckliga Bajen?! Vi nötte lite frislag och powerplay igår på träningen. För första gången denna säsong stämde det hyfsat för mig i PP. Det såg riktigt bra ut med hot från många håll och kanter. Framför allt så fick jag hänga ett par vilket stärker självförtroendet.

Jag tror att det kan bli en röd tejp till helgens match. Då blir jag svår att stoppa!

Kommer Bajen gå att stoppa? Om det är något lag i denna serie som ska lyckas med det så är det nog vi, Storvreta U. Balrog klarade det tydligen inte förra omgången. Om inte annat så vore det kul för seriens skull med en förlust för de grönvita. Kanske allra bäst med en knäck för självförtroendet. Idrottspsykologi fungerar för och emot ALLA lag i ALLA sporter. Det kommer nog vara ganska svårt att motivera sig till att tagga igång inför alla matcher som de vet att de ska vinna efter jul när serien kanske kommer vara "avgjord"(?!). Vi får se hur de löser det.

Kollade lite på toppmatchen i division ett norra dam i fredags. Såg hela sista perioden. Det var ett bedrövligt tempo fram tills sista minuterna när Sten sture var tvugna att satsa allt framåt för att kvittera. Det märktes tydligt att tjejerna var proppfyllda av systemtänk och ramar de skulle hålla sig inom. Väldigt få spelare bröt mot mönster och utmanade för att skapa någon farlighet. Ganska ballt dock att Carro Rengren fick avgöra. Hon kommer ju som bekant från Sture denna säsong.

Skott i klykk, ses och hörs!

/Mr Klister

Kan det vara dags igen?

I helgen spelade vi mot Bollstanäs borta. Då ledde vi med 7-1 inför tredje perioden (om jag inte minns helt fel). Av någon anledning så slutade jag skriva efter det förra "införGottsunda-inlägget" som ni kan läsa här under. Jag kom då att tänka på min blogg när jag satt där på bänken. Kanske för att vi faktiskt vann mot Gottsunda med just 7-1.

Kanske kan det vara dags att styra igång det gamla loket Sellessal igen? Den som lever får se...

/Mr Klister