Grill with a twist

En otroligt skön lördag avverkades i helgen. Dagen började med cirka en och en halv timmes beachvolleyboll i perfekt beachväder. Molnigt, varmt och nästan ingen vind. Sedan kom det, regnet. Snacka om att det öste ner. Efter att ha uthärdat värsta skurarna blev det dags för hemgång.

Då inleddes fas två i "Late Night Grill With a Twist", tältbyggandet. Två partytält byggdes upp på gräsmattan utanför mitt hus och stolar, soffa, bord, grillar och såklart vattenpipa bars ut. Sedan dök folket upp och det blev såklart en dundersuccé med kubbspel, frisbeekastning, fotbollsspel och allsångsgitarr från våra trubadurer. Utgång med tema dans på det, inte dumt. Inte dumt alls.

Idag började jag jobba igen efter tre härliga veckors semester. Kändes inte alls så kul att kliva upp i morse. När jag till på köpet blev sen till jobbet och himlen öppnade sig och hällde vatten på mig gjorde det inte saken lättare. Skyfallet under tiden jag cyklade till jobbet var bland det värsta jag varit med om. Jag såg ut som en blöt katt när jag kom fram till jobbet. Jag kunde hälla ut vatten ur mina sneakers. Faktum är att det regnade så mycket att jag inte ens tyckte att det var jobbigt. Jag nästan småskrattade åt det.

På träningen idag spelade vi en maratonmatch i fotboll. Självklart stod återigen "de gamla" som slutsegrare. blev det 11-4 i sista matchen eller nått sånt. Nästan så att man inte orkar hålla räkningen. Såklart hann vi med lite bålträning också, underbart...

Abstinensen spel med klubba och boll börjar ge sig till känna. Men det är å andra sidan inte så länge kvar nu tills det är dags. Jag längtar. Det kommer säkerligen bli en rolig säsong. Kul att man får möta Öjebyn igen. Det var inte igår man stod öga mot öga med dom. Tråkigt dock att "tappa" en stockholmsmatch och och istället få chansen att spela match utanför Pite. Restiden är inte så värst upphetsande. Nu tycker jag trots allt att det är ganska kul med långresor och det tenderar att svetsa laget en del men nog hade vi tillräckligt med tid i bussen redan innan Öjebyn klev in?!

Sov gott, det kommer jag att göra.

/Mr Klister

I believe in you

Jag lyssnar på mammas nya kille. Jag har misshandlat mitt intresse för detta gudomliga radioprogram. Nästan så att jag skäms av att jag inte hängt med i de nya programmen. Jag måste se till att dra ner dom alla på Podradio för att sedan lyssna igenom dom rakt av. Det är genier som skapat alla dessa karaktärer. Det bästa som finns är att kunna dela dessa otroligt roliga stunder med andra inbitna fans.

Låten som titeln kommer ifrån är såklart: "Kylie Minogue med I Believe in you". Man behöver lyssna på musik med sånt budskap ibland. Jag tror att vem som helst kan uträtta praktiskt taget vad som helst om de bara vill och försöker tillräckligt mycket. Dock tror jag att dessa individer måste känna att någon tror på dem. Någon som uppmuntrar och stödjer när det går emot. Ingen klarar något själv. Ibland räcker det nog till och med att tro att någon annan tror på en.

Träningarna med Årsta går framåt och formen börjar så sakterliga återfinna sig efter att ha varit tungt nertränad under Hultsfredsveckan. Något som verkligen gladde mig under den veckan var att jag, från ett par håll, fick höra att folk läste min blogg. Det gör att jag känner att någon tror på mig och då vill jag såklart prestera här i salen.

Allt börjar klarna och de gamla vinner som vanligt alla fotbollsmatcher. Nu är det kanske så att det "gamla" laget fortfarande är ganska unga så man skulle kunna kalla det för unga mot yngre. Isf så är det faktiskt så att unga vinner. Men snart tror jag att det blir dags för att dela nya lag då vi i mitt lag är alldeles för dominanta. Det kommer, under säsongen, bli svårt att tända till när man bara kan ställa ut skorna och vinna fotbollsmatcherna.

De håller på att bygga om i huset jag bor i. Utanför står en fet container som de med jämna mellanrum kastar en massa skrot i. Varje gång låter det som att de slår in en fem-tio rutor sammtidigt. Måste vara kanska skönt att bara för slå sönder saker. Man kanske ska byta bransch. Appropå att byta bransch så har jag senaste tiden verkligen funderat på vad jag ska göra på dagarna när jag inte spelar innebandy. Kanske blir det något nytt inom någon inte allt för avlägsen framtid.

Om jag skulle jobba med något, vad skulle det vara? Någon som har något förslag vad jag skulle passa som?

Huvudsaken är att någon tror på mig.

/Mr Klister

Smolk i bägaren.

Tydligen så hade jag inmundigat någon form av dryck redan innan jag skrev förra inlägget eftersom jag tog fel på ett helt år. Förra gången jag hälsade på Svahn (min broder) var för två år sedan och inte ett år sedan. Men ajg hoppas att i läsare har överseende med ett litet snedsteg i all oskyldighet.

Min midsommar har varit grym och jag sitter nu och känner lugnet med en laptop i knät. Det är inte min utn en lånad version av det hela. Funderingar går helt klart på att skaffa en liten sak som man kan ha med sig överallt. Ett erbjudande har även dykt upp och jag tror att det kan vara lite för smaskigt för att nobba. Dock får vi vänta någon månad innan det blir verklighet.

Grüss gott som man säger nere i Europat!

/Mr Klister

Nya resor och nya mål

Nu är det återigen dags för mig att lämna stan. Jag hoppar på tåget och åker upp till Söderhamns skärgård för att umgås med min broder Johan. Jag firade även förra midsommar i detta paradis. Det ska bli underbart att njuta av sol och hav i sällskap med Broderjohan. Vi har spenderat alldeles för lite tid med varandra (precis som vi båda brukar säga när vi hängt lite).

För att ni ska få en liten känsla så lägger jag upp några bilder från ifjol.




/Mr Klister

Länge sedan sist

Nu var det dags att väcka upp salen ännu en gång. Jag har misshandlat de få läsare som jag har haft här och varit otroligt inaktiv. När jag väl sätter igång och fyller salen med alster så hoppas jag att några av er kan komma att hitta tillbaka hit. Om inte så får jag fortsätta att skriva mest för min egen skull. Det är ju faktiskt därför som jag lägger ner tid på en blogg. Kalla det självterapi eller vad ni vill. Kanske är det egosim att få utrymme att skriva om saker som bara jag bestämmer.

Mycket har averkats sedan sist. Först och främst spelades det en otroligt mäktig internmatch mellan Vesta blå (med mig som lagkapten) och Vesta gul (med Gabbe som lagkapten, äntligen?). Det började helt okej för egen del och vi ledde matchen med 2-1 efter en period. Hur resten av matchen gick har jag glömt bort men någon sa att det slutade 13-4 till Gabbes gulingar. När jag tänker tillbaka har jag svårt att se hur det skulle kunna stämma.


Efter denna drabbning bjöds det på mat och framförallt underhållning i bästa Vestastil. Vi hade ett bortfall på några spelare men det var otroligt kul med alla som dök upp och förgyllde denna magiska kväll. Kvällen avslutades även för min del på krogen där det dansades i timmar i sträck.


Jag har även hunnit med en veckas semester med en enda stor fest. Det var underbart att återse mina gamla vänner och veckan som varit har fyllt mig med massor av positiv energi som jag hoppas kunna leva på länge länge.

Nu är det ett stort mästerskap i fotboll och det är bara att njuta och ta in allt. Toppa det med att jag idag avverkade mitt första beachvolleybollpass för året. Det gick över förväntan och blir ännu ett pass imorgon. Dock ska jag se till att plocka av mig mitt armband innan vi börjar. Måste vara det och vinden som gjorde att jag missade ett par enkla bollar.


Försäsongen ser bra ut och jag ser fram emot nästa säsong i innebandyn. Jag hoppas att jag kan prestera bättre innebandy kommande säsong än jag gjort föregående. Hur som helst så kommer det att bli roligt, intressant och helt klart en utmaning för mig. En ny roll och jag känner att jag kommer kunna fylla den. Kanske får jag tillbaka min tro på mig själv också.

Något som verkligen gjort mig glad under säsongen som varit är det stöd jag fått från folk runt om. Många är det som stöttat mig och sagt att de tycker jag borde fått mer speltid och att "om jag bara fått chansen lite mer så skulle jag blommat ut" eller att "jag vet att du kan så mycket mer och de skulle behöva en som dig". Ni som varit där för mig och stöttat mig förtjänar ett stort tack.