Nattbandy

Under helgens sista timmar bevittnade jag två intressanta innebandymatcher i Gävle (Träffen för att vara exakt). Först ut var kvalmatch till elitserien. Hemmalaget Gävle skulle visa hur svåtbesegrade de är på sin hemmaarena. Motståndet stod Öborna från Färjestaden med superstjärnan Kim Nilsson i spetsen.

Gävle vs Färjestaden:

Snacka om att det var upplagt för rolig innebandy. Jag hade stora förväntningar på Färjestaden. Jag har på något sätt fått för mig att de borde vara skitbra. 21 vinster och en förlust på en hel säsong och med poängmakare utan dess like. Snacka om att jag blev besviken. När domaren blåser igång märker jag att ö-borna spelar ett man-man spel i försvaret. Nu snackar vi inte 2-1-2 med lite tendenser till man-man. Nej de springer runt i någon form av "följa john"-lek i egen zon. Snacka om att det försvaret skulle få problem i elitserien. Nej taktiskt och försvarsmässigt var de faktiskt snudd på bedrövliga.

Precis alla spelare i deras trupp är födda någon gång på 80-talet, det är stort att vara så bra med så stor andel unga spelare. Men oj va problem de skulle få i möte med lite äldre gubbar som spelat lite fler herrsäsonger. Då tänker jag närmast på Järfälla med herrarna Lindström, Djurling och Egnell (för att nämna några).

Nilssonarna då? Kim och Simon. Det syns vid varje bollbehandling att Kim kommer bli en storspelare, där är det inget snack alls. Skulle jag få beskriva honom med ett ord skulle det vara majestätisk. Nu ska vi alla veta att bördan som ligger på den pojkens axlar är enorm och pojken är liten (inte längdmässigt men åldersmässigt). Det är INTE lätt att producera på beställning. Nu är det inte någon serielunk längre och det är viktigare att han producerar nu än mot någon brögäng i serien. Nu gjorde han ett av fyra mål, med det var mest en tillfällighet. Däremot hade han chansen att bli hjälten i slutet av matchen. Ett friläge från halva planen, då var vi många som trodde att segermålet skulle komma. En andra gång med mindre än en minut kvar dimper bollen ner mitt framför herr Nilsson framför målet. På något sätt lyckas han undvika att göra mål.Marginalerna är små och OM karln lyckats peta in bollen en av dessa gånger så hade han skrivits upp ÄNNU mer, om nu det är möjligt.

(http://www.farjestadensibk.nu/)

Simon, som spelar back, är jag mindre imponerad av. Han verkade vara den som skulle ta hand om uppspelen allt som oftast. Där gick det segt och det kändes som att han var van att få mer tid. Simon är utrustad med ett monstruöst hårt dragskott. Dock betyder inte det att man måste ta i för kung och fosterland. Många skott fastnade på täck och han drällde en hel del. Helt klart en duktig spelare och jag tycker att han liknar Martin Östholm i Sundsvall ganska mycket. Dock anser jag Östholm vara ett snäpp bättre. Han släpper bollen enklare och varierar sig mer.

Gävle har ett helt lag med spelare som som bara älskar att ta en 80-talsbåge och trycka till med en skön dragare. Jag skulle gissa att genomsnittspelaren i Gävle är tio år äldre än motsvarigheten i Färjestaden. Det syndes att Färjestaden inte gillade att spela fysisk innebandy. Det spelar några "jobbiga typer" i Gävle och de gjorde sitt jobb bra defensivt. Nu höll det på att kosta dem matchen med en utvisning med en minut kvar av färlängningen men stormen reddes ut. Och bara ett tips till nästa gång, försök inte att anfalla med två-tre spelare i boxplay i slutet på en sådan viktig match. Var rädda om den poäng ni har spelat till er.

Gävle spelade mycket klokt och effektivt i första perioden och sågade sig enkelt igenom Färjestadens pinsamma försvar. Varför de inte fortsatte på inslagen väg utan började stå och ta burskydd och bjuda in ö-borna i matchen vet jag inte. Det känns som att de faktistk får skylla sig själv lite grann där. För att Färjestaden ska kunna vinna matcher måste Kim producera. För att det ska lyckas måste han få låna bollen, det fick han knappt göra alls denna matchen. Det är ett hett tips till deras coacher inför fortsättningen av kvalserien.

Runsten vs Skellefteå:

(Bild: hämtad från Runstens hemsida)

Förutsättningarna var att Skellefteå hade vunnit hemmamötet under fredagen med 6-4. De gick in i matchen med två måls ledning och vi såg fram emot en spännande match. Varför Skellefteå vunnit skotten hemma såg vi ganska snabbt. De avlossade skott så fort de sprungit in på Runstens planhalva. I de två första perioderna sköt de säkert 70 skott, minst. De allra flesta missade såklart men deras anfallsspel var obefintligt. Runsten var klart det bättre laget. Hur de spelade tänker jag inte skriva något om eftersom jag ska använda den informationen till att spöa dom de två helgerna som kommer. De ägde matchen hela tiden men valde att släppa upp norrlälnningarna för spänningens skull och avgjorde först med 8 sekunder kvar att spela. Bondesson spelade fram Sandblom (som hängde 4 påsar).

Matchen började 21:30 och slutade någon gång runt 23:40. Jag anlände hemma runt 01:00. Kul att kolla på två matcher efter varandra men inte så kul att kliva upp och cykla till jobbet imorse. Det är nog bäst att jag går och lägger mig tidigt inatt. Nej, det gick ju inte... jaja, sova kan man göra när man dör.

Mer om Elitseriens slutspel kommer imorgon. Men kul att mitt och Sjöströms lag trummar på och gör livet surt för de regerande mästarna. Balrog var nära att sätta samma press på Pixbo också. En minut kvar till förlängning. Någon som blir förvånad att Hellgård var inblandad i segermålet? Årets slutspel har kapacitet att bli det bästa och mest ovissa någonsin.

/Mr Klister