Selles Sal presenterar härmed sin förste gästskribent: Johannes "The Leg" Widén

Då jag blivit inbjuden till Selles sal som jourhavande julskribent var det inte mycket att snacka om. Anser det vara en ära att få skriva ner mina tankar på ”Mr. Klisters” space. Så här kommer dessa:

Vad händer i mitt huvud då vad gäller innebandyn i stort. Precis som alla andra så tycker och tänker jag en hel del, och det är säkerligen ingen som håller med mig om allt, vilket bara är roligt.

Först ska jag börja med den uppländska innebandyn, och i division 3, där jag har många vänner som spelar. De flesta lirar numera i Gottsunda, efter sin flytt från ”bonn-gänget” Funbo (där det uteslutande var spelare från Uppsala som lirade).

Har varit ner och tittat på några av deras matcher, och sammanfattningsvis måste man nog säga att de spelar lite tråkig innebandy. Mycket backa hem och kontra. Det fungerar ju ibland, men jag förundras över vilken ruggig teknik många av spelarna har, samtidigt som det finns en och en annan ”Hellgård” med spelsinne utöver det vanliga. Varför inte börja ”lira” ordentligt. Ticka runt bollen, och spela ut lagen (i den mån det går) och njuta av spelet så man får ut den kapacitet som många av killarna besitter?

Har alltid ansett att det finns många spelare i de lägre divisionerna som utan problem skulle kunna hoppa upp ett par divisioner och ändå producera precis lika mycket poäng (eller mer). Riktiga klass-spelare som förmodligen skulle höja sig flera gånger om, ifall de fick spela tillsammans med killar/tjejer som håller samma nivå som de själva gör.

Anledningen till att de stannar kvar och spelar lägre ner i seriesystemet kan säkert bero på massor av saker. Man trivs, och spelar med sina vänner, man har en sambo som inte alls tycker det är speciellt roligt när hennes gubbe åker på ”norrlandsturné” och är borta hela helger, man hinner inte träna 4-5 ggr i veckan då man har ett arbete (eller socialt liv) som kräver sitt m.m.

Tur i oturen att man har en flickvän som bor i Polen. Ingen klagan över att man åker iväg på helgerna där inte.

Men för att återgå till den uppländska division-3 innebandyn så har jag dessvärre inte sett varken Roslagen/Edsbro eller killarna i Studan (eller Stenhagen som dom heter nu).

R/E verkar ha fått ihop ett bra gäng, och sammanslagningen verkar har gett utdelning.
Dessa killar brukar det ju skrivas en hel del om i gästböcker och liknande, men jag tycker det verkar som att de har skärpt till sig de senaste säsongerna och börjat foka lite mer på innebandyn. Dom har uppenbarligen duktiga killar i laget eftersom de nu huserar i toppen av serien.

Nu tänkte jag hoppa över till division 2. De två lag som är representerade för uppland är Hagunda och Arlanda. Arlanda tänker jag inte lägga någon energi på över huvud taget eftersom jag anser att de bör tillhöra Stockholms innebandyförbund. Det är bara Stockholmskillar som spelar där numer, eftersom de killar som tidigare lirade i Vide (som slogs ihop och bytte namn eller hur det var) och fortfarande är verksamma spelar i Fyrislund.

Hagunda däremot är ett intressant lag. Med Marko som tränare, och med ett kompetent spelarmaterial så hade jag förväntat mig en högre serieplacering än den de för nuvarande innehar. Men de har många unga spelare i laget och kommer säkerligen befästa sina hästar i division 2 så länge dom klarar sig kvar i år.
Jag har varit väldigt dålig på att kika på deras matcher eftersom de många gånger krockat med våra egna, vilket är synd. Men då min säsong förmodligen är slut pga skada så kommer jag nog att ha möjlighet att följa dom bättre under våren.

Ja, då är vi uppe i division 1 och där har jag nog lite bättre koll (får man hoppas).

Jag börjar med serieledarna, Sirius.
Man kan inte bli annat än imponerad av Sirius, som har kört på som en ångvält. Men man behöver inte vara någon expert för att förstå det med den spelartrupp de innehar. Nästan halva gänget har elitserierutin och det finns många vinnarskallar i laget. Spelare som Mattias Lundberg, Magnus Adolfsson och bröderna Jansson producerar hela tiden, så man kan nog börja planera för elitseriekval. Skulle vara jävligt roligt, men frågan är hur årets trupp skulle stå sig en hel elitseriesäsong. Jag tror det blir tufft, då skillnaden i mina ögon är enorm! Men med ett par förstärkningar så kanske man skulle klara sig kvar. Skulle vara maffigt med elitseriederbyn i Uppsala!!

Så över till Årsta. Ett väldigt ungt lag som kommer att bli kvar i division 1. Årsta blandar och ger, men när de spelar på topp så har Årsta visat att man inte har några problem att spela jämt med serieledarna. Även fast man saknade namn som Johan Eriksson och Rickard Johansson. Det är imponerande och jag ser fram emot nästa derby mot Årsta, även om jag får följa även den drabbningen från läktaren.

Då var det Vestas tur att bli tänkta och tyckta. Förmodligen en aning partiskt, men det får ni ta. Jag tycker att vi i Vesta kan gå till jul-vila med höjda huvuden. Vi har jobbat och slitit och nu på slutet har vi drabbats av många skador och sjukdomar i truppen. Självfallet har många lag den typen av problem den här tiden på året, men jag anser nog att vi har haft lite mer otur än vad vi förtjänat. Andreas Dahlins tumme spräcktes när vi var uppe på våran norrlandsturné, och trots att den var trasig så lirade han dagen efter när vi mötte Umeå. (vilken jävla gladiator – Ni skulle sett hur tummen såg ut). Så här i efterhand kanske han skulle vilat (no shit!) men är man lojal mot sina lagkamrater så är man. Detta slutade med 2-3 månaders bortfall, och en kille som Ador vill man gärna ha spelbar…

Under matcherna som spelats har vi också haft lite mer oflax än vanligt med skador. I en av matcherna fick Nicklas Johansson en redig smäll och fick kliva av långt innan slutsignalen, i nästa match så var det Magnus Marteinssons tur att få kliva av och så har det fortsatt.

I vilket fall som helst så har vi krigat på i varje match och i de fighter som vi har förlorat så tror jag bara det är mot sirius och handen som vi har åkt på lite för många kassar i rumpan. (Även Årsta drog väl ifrån med ett par kassar på slutet, även om det känns tungt att skriva om det).

Det var som sagt bottennappen. De riktigt sköna vinsterna har kommit mot GAIK (8-3, då Olofsson var inlånad som keeper) och när vi slog Ö-vik på deras hemmaplan (14-7). Även Umeåmatchen är värt ett omnämnande då vi krigade som djur i dryga 60 minuter och fick en pinne med oss.

Ett av våra mål med säsongen är att lagen vi mött i efterhand skall tycka att det varit ett helvete att möta oss. I många fall tror jag faktiskt att vi har lyckats med detta vilket är kul. (Fattas bara, med en kille som Selle i laget).


Ja, då var det bara Storvreta kvar. Jag har dessvärre inte sett en enda match med de i år vilket är mycket ovanligt. Jag lyckades komma ifrån till matchen mot AIK, men var en av dom som fick vända i dörren då det var fullsatt.

Det är jävligt roligt att dom är uppe i toppen, men det är samma sak som med Sirius. Manskapet som Överste Forsman ansvarar över består mestadels av spelare i yppersta klass, så allt annat än en topp 3 placering när slutspelet drar igång är dåligt tycker jag.

Väl i slutspel så kan det ju gå hur som helst, men nog fan har Storvreta goda chanser att ta hem sm-bucklan…

Många kompisar som sett matcherna med Vreta tycker att Zeid i kassen har varit lite ranglig. Det kan endast bero på nervositet i såna fall, för när vi mötte finspång förra året var han helt sjukt bra.

Måste f.ö. prisa en annan keeper som jag är övertygad om att han kommer ta en landslagsplats inom 3 år. Micke Karlsson i Järfälla. Herregud vilken j-a målvakt. Han är GRYM! Om storvreta skulle lyckas värva honom så kan dom lika gärna få sm-guldet på en gång!

Nä, nu börjar det bli dags att runda av och önska en god jul. Simma lugnt, och passa er för golvet i allianshallen… Finns mycket underliga bakterier på den ytan…

#7 – "The leg".