Ett Rån!

Nu postade jag mitt förra inlägg ganska kort stund innan matchstart så jag kan nog inte ta någon cred för dagens resultat (4-4). Om jag postat det hela för några dagar sedan så kanske några årstaspelare hunnit läsa mitt tips och använt det som tändvätska och jag hade genast känt mig delaktig i lagets poängskörd. Men nu var det ju inte så.

Inträdet kostade gratis, kul. Bra initiativ av Sirius. Vad jag förstod så var det någon sponsoraffär som hjälpte till så att det var värt det. Nu gjorde väl jag något annat, kanske kollade på matchen som spelades eller så, när speakern talade om publiksiffran men nog var det bra många där och kollade. Däremot så är det väldigt tragiskt med publik i Uppsala. Varför är det ingen som är engagerad? Ingen klappar, ingen ropar, det känns inte som att så många hänger med.
Förra mötet dessa lag emellan så vart det stämning, riktigt kul faktiskt. Båda lagen hade hetsat sina juniorer att ta med trummor och samlas för att vråla och heja fram sina A-lagsspelare. Men idag var det som vanligt igen, trots en bra publiksiffra. OM, och jag skriver OM med stora bokstäver, Sirius ska upp och leka med dom stora pojkarna är det viktigt att verkligen försöka styra upp bra arrangemang. Det tyckte jag faktiskt att man såg en bra början till idag.

Årsta gör, enligt mig, en bra match. Till en början så känns Sirius bättre. De tar ledningen, spelar sig på sitt snygga siriusvis till ett par riktigt heta målchanser som de kanske borde utnyttjat. Så långt gick nog allt som planerat. När Siriusspelarna sedan tog för givet att hela Årsta skulle lägga sig ner och börja tillbe de överlägsna stjärnorna i blå-svart så gick det lite snett. Årsta hade ju inte alls gett upp matchen, de låg bara under med 1-0. Efter tio minuter i första perioden slutar Sirius bete sig som ett lag. Deras, normalt sett, eleganta backar slog felpass efter felpass efter felpass. Det såg nästan löjligt ut. Jag undrar vad som sades i periodpaus för inte vart det någon skillnad i mittperioden. Från bänken kliver dock den lille parveln Henrik Stensson som, enligt mig, i det här läget är den ende blåsvarte spelare som ger precis allt han kan hela tiden, fram. Och vad gör han? JO! Han gör två raka mål! Det är stort. Inte är det någon av Sirius många stjärnor som visar vägen utan den lille junisen. Snacka om att Årsta fick smaka på sin egen medecin. Matchavsluningen blev riktigt spännande och från att ha varit en ganska seg och tråkig match i två perioder så tänder det till och blir nerv och spänning. Årsta hade ett par riktigt vassa chanser att utöka sin ledning vid 2-4 men misslyckas. Åhrberg en grym panterräddning (han hinner även med en näst intill likadan i förlängningen). Där ska Sirius vara väldigt glada att det var just Åhrberg som vaktade buren.

Jag fick svar på en fråga som jag funderat på under hela säsongen: Hur reagerar Sirius när de inte leder i en match? Kanske ligger dom till och med under med två mål, kanske håller matchen på att rinna dom ur händerna, hur reagerar de då? Idag reagerade dom defenitivt inte som något elitserielag iaf.

Matchen bestod av två briljanta nummer som jag inte kommer att glömma i första taget:

1. Patrik Strandhs solonummer + assist i första perioden. Ibland är den mannen (eller pojken, för SÅ gammal är han inte) helt enkelt magisk.
2. Markus Nordlindhs geniala assist till 1-3 målet i början av andra perioden. Ibland är den mannen (eller pojken, för SÅ gammal är han inte) helt enkelt magisk.

Något som jag verkligen MÅSTE påpeka: hur kan ett lag som tuggat på SÅ stabilt under en hel säsong bara brytas ner till smulor över en natt? Sirius var INTE bra idag, de hade tur att de fick med sig en pinne från detta derby.
Min teori är enkel och stavas Jansson. Två sjuka Jansson som, om de varit i speldugligt skick, hade sett till så att detta blivit Sirius 13:e raka seger. Nu har serien genast, om nu Gävle gör vad de ska mot Gaiken, fått lite liv igen. Kanske kan det till och med bli lite nerver som spökar framåt slutet på säsongen och det är ju trots allt en hel del matcher kvar. Pallar Sirius för trycket när det helt plötsligt inte är LIKA många poäng upp?


Varför heter nu då denna post "Ett Rån" frågar ni er. Jo det ska jag berätta.

Att ge Åhrberg pris som matchens lirare är att råna den lille parveln helt enkelt. Åhrberg var inte någon lirare. Han gjorde två grymma räddningar men var under resten av matchen rätt blek. För mig är det en självklarhet att Stenberg som glänser mer än Adolfsson, Holmgren, Lundberg, Westerholm, osv osv ska få priset. Årstas pristagare, den gamle vestaiten Kim Nyström, fick sitt pris helt välförtjänt. Ett snyggt mål (där Åhrberg blir grundlurad och begår dödssynden att släppa första stolpen), ett grymt skott i ribban och respektlöst jobb i 60 minuter. Bra jobbat Kimpa, du ville vinna det här.

Var ju ganska svårt det här, känns som det finns mycket som jag inte tagit upp som jag tänkte skriva men nu börjar det bli långt så jag klipper här!

/Mr Klister