Det pågår en debatt om hur många matcher som ska spelas i elitserien, hur seriesystemet ska se ut (både för elitserien och division 1) och hur vi ska lyckas få innebandyn att gå framåt. Jag tror att arrangemang runt matcher är en livsviktig del av vägen mot att göra inebandy till en "riktig sport".
Jag håller INTE med de som tycker att det är fånigt att använda sig av ett intro bara för att "det är ju så få på läktaren". Jag är INTE en av dem som tycker att det är löjligt med lineup inför matcherna. "Det är bättre att visa på planen att innebandy är sporten med stort S istället", kan man höra. NEJ, jag håller INTE med. Innebandy behöver mer och bättre publik. Jag har förut sågat uppsalas publik, och det kanske är något som jag kan komma att få äta upp. Däremot så skulle jag hellre varje match jag spelade i Uppsala bli gäckad och hånad från 100 personer än att det bara är tyst. Kanske beror det på att de lag som finns inom innebandy inte har supportrar som hejar "på riktigt". Det finns ingen som växt upp med att vara MoDoit eller ingen som haft en farsa som alltid hållit på Leksand, trots att de är helt värdelösa. Det kan vara så att vi måste ge sporten mer tid. Problemet med det är att ger vi sporten tillräckligt mycket tid så kommer jag bli tvungen att lägga klubban på hyllan (förmodligen motvilligt) innan det uppnås. Då kommer ju den stora massan att bli rånad på en av Sveriges största artister (eller kanske inte).
Vi behöver publik! Vi behöver publik som blir engagerad. Hur åstakommer vi det då? JO, ARRANGEMANG! Så är det. Är det enkelt? Nej, det tar tid och folk kommer inte bara för att man styrt upp ett arrangemang en gång. Det är något som man måste jobba fokuserat och målinriktat på en längre tid, sedan skulle det inte göra något om laget råkar gå bra (det är nog en förutsättning tror jag). IBK Dalen är ett bra exempel. De har jobbat jävligt hårt för att göra så pass bra arrangemang som de faktistk gör. Det skulle inte förvåna mig alls om de sneglat en del på hur UIK:s fotbollsdamer har lyckats. Jag menar, hur kul är det att kolla på damfotboll? Tydligen så är det väldigt mycket roligare att kolla på damfotboll i Umeå än på andra ställen, märkligt.
Jag var på hockey i mellandagarna. Såg MoDo spöa Färjestad. MoDo var totalt överlägsna de vilsna kaffelirarna från Karlstad. Men de kunde ju inte göra mål! De var bättre, hungrigare, snabbare, snyggare (Kåberg och Ledin är inte fagra) men inte lyckades de få in pucken. Det var nästan så att de missade så mycket att de inte förtjänade att vinna, hur paradoxalt det än må låta. Hur som helst så var det fullsatt. Lapp på luckan. 7200 pers, kanske 30 som hejade på de lila krigarna. Själv stod jag med MoDo-tröjan på mitt i klacken. Det visade sig även att det fanns en trumma i hallen. Gissa var den var placerad. JAPP, precis brevid den där grymma platsen vi hittade. Men jag säger bara det: Vilket drag i hallen! Underbart. Jag funderade helt ärligt på att springa ner och be om ett par grillor och en sticka så att jag kunde hoppa in och... ja, förmodligen bli mosad men vad gör det? Jag skulle gladeligen bli mosad hur många gånger som helst med ett sådant stöd.
Nå, åter till innebandyn. Hur lyder då receptet för en publikal (finns det ordet) succé?
Mr Klisters recept:
- En trumma (stor helst).
- En trumslagare (gärna med hyfsad taktkänsla).
- Några sånger/visor som alla kan sjunga/klappa med i.
- Ett grymt arrangemang med intro och schyssta låtar.
- Ett hemmalag att heja på.
- Ett bra utrymme att vara på (Arena/läktare/spelplan osv).
- En sjuhelvetes massa folk (helst på ett glatt humör).
Vad får man då om man rör ihop allt detta? JO då för man Mr Klisters egen Superstämning!
Nu är klockan 01:59 och jag ska sova. Höres!
/Mr Klister
6 kommentarer:
Välkommen tillbaka :o)
Tackar tackar Fia. Det känns skönt att vara tillbaka. Nu har julgröten lagt sig och jag kommer att spruta ut lite inlägg framöver :D
God fortsättning på det nya året föresten!
Tack detsamma!
Ser fram att få läsa många kloka inlägg från dig nu när du har vilat upp dig.
ville bara tacka för senast!
Min tanke är att många som ser innebandy inte verkligen håller stenhårt på något av lagen och därför är det svårt att dra upp den där heta stämmningen....
Visst är det roligare att titta på en match där det är lite livat på läktaren och inte bara på planen.
Jag befinner mig ju bara på läktarplats, men jag förstår ju att det måste vara roligare att spela när det är lite liv i publiken också.
Man ser ju på en del spelare att dom njuter av att få publikens reaktioner både med och mot sig. Se på Conny Westerlund tex, han njuter ju av att bli utbuad :o)
Skicka en kommentar