Precis som rubriken säger... äntligen hemma.
Det har varit ett skönt litet äventyr att åka hem över jul, i år med. På ett sätt så vet man precis vad man får och på ett sätt så är det precis tvärtom. I år var det kul för att jag var med på Linas julafton lite först innan vi tog bilen och åkte ner till Ö-Vik för att fira den Selanderska julen.
Undrar om all julskinka och senap försvinner ur kroppen om man bara inte låtsas om den? Testade det under onsdagens innebandyträning. Det gick väl sådär. Eller, med närmare eftertanke så var det tungt som fan.
Varje jul de senaste åren har jag tränat med mitt gamla lag Umeå City. Det har alltid varit kul att komma hem och träffa sina gamla lagkompisar, även om det har blivit färre och färre för varje år som jag faktiskt spelat med. Det är kul att jämföra med det lag man själv spelar i (IF Vesta). Vi har alltid hittils spelat i lägre divisioner men i år spelar vi ju till och med i samma serie. Vi som nykomlingar och City som favoriter till seriesegern, innan serien drog igång dvs.
Det är onekligen stor skillnad på spelsätt. Vesta spelar mer fysisk och enklare innebandy medan City står för ett väldigt högt bolltempo och stor rörlighet. Ska bli spännande att se vad resultatet blir när vi möts hemma i alliansen.
Har även ingått ett vad med Supermats. Vad som står på spel vet bara han och jag, men jag måste säga att det kan kanske bli så att jag förlorar det till slut. Jaja, vi får se.
Det har varit ett skönt litet äventyr att åka hem över jul, i år med. På ett sätt så vet man precis vad man får och på ett sätt så är det precis tvärtom. I år var det kul för att jag var med på Linas julafton lite först innan vi tog bilen och åkte ner till Ö-Vik för att fira den Selanderska julen.
Undrar om all julskinka och senap försvinner ur kroppen om man bara inte låtsas om den? Testade det under onsdagens innebandyträning. Det gick väl sådär. Eller, med närmare eftertanke så var det tungt som fan.
Varje jul de senaste åren har jag tränat med mitt gamla lag Umeå City. Det har alltid varit kul att komma hem och träffa sina gamla lagkompisar, även om det har blivit färre och färre för varje år som jag faktiskt spelat med. Det är kul att jämföra med det lag man själv spelar i (IF Vesta). Vi har alltid hittils spelat i lägre divisioner men i år spelar vi ju till och med i samma serie. Vi som nykomlingar och City som favoriter till seriesegern, innan serien drog igång dvs.
Det är onekligen stor skillnad på spelsätt. Vesta spelar mer fysisk och enklare innebandy medan City står för ett väldigt högt bolltempo och stor rörlighet. Ska bli spännande att se vad resultatet blir när vi möts hemma i alliansen.
Har även ingått ett vad med Supermats. Vad som står på spel vet bara han och jag, men jag måste säga att det kan kanske bli så att jag förlorar det till slut. Jaja, vi får se.
Warberg vs Espoon Oilers
Måste bara skriva ner några saker som imponerar på mig när det gäller den här matchen:
Warbergs spel: Bollen går som på ett snöre. Man har ett spel där backarna står och kladdar ganska mycket på bollen, eller i alla fall håller den mellan varandra. Man kan lätt klaga på backar med den här egenheten men det går bara inte i Warbergs fall. Har man en spelare som heter Bult Larsson så är det bara att ge karln bollen så mycket som bara är möjligt. Han är ju helt klart GRYM! Sedan spelar de med ganska mycket långbollar. Just det ordet, "långboll", är förknippat med att man är pressad eller att man slår långt för att man inte kan vara kreativ. När Warberg gör det så slår man bollar på targetspelare som är väldigt duktiga på att suga in dom och göra något vettigt av dom. Jag tänker främst på Magnus Svensson och herr Holmer. Att de spelar så varierat måste göra det väldgit svårt att försvara sig mot.
Mikael Holmer: Hur kan en spelare som är så stor och seg, för han är INTE snabb, vara en så bra kontringsspelare? Inte nog med det, han stressar motståndarlagets backar bra också lite nu och då. Det är för mig lik obegripligt som det är imponerande. Han spelar ifrån sig bollen väldigt snabbt och är svår att komma åt.
Markus Bollström och Karl-Johan Karlsson: Två spelare som öser på. Hela tiden full fart på dessa två herrar. Karl-Johan Karlsson, som i och för sig fick avgöra matchen, mer som en slitvarg. Stor och tung (nästan exakt lika stor och tung som jag själv råkar vara).
Markus Bollström gör allt i ett rasande högt tempo. Måste vara jobbig att möta. springer mycket och ger sig aldrig. Det är verkligen något som jag själv uppskattar. Inte några primadonnor som trippar omkring och bryr sig om frillan under match helt enkelt. Mer sånt, även om man måste krydda med lite lirande Micke Nylandertyper för att soppan skall bli god.
Sedan har vi avslutningen på matchen. Vilket tryck, vilka chanser och vilken nerv. det är ju helt underbart att Europacupens sista matcher bjuder på så pass hög underhållning. Även kul att TV bemödat sig med att närvara. Innebandy är ganska kul ändå!
Det ska bli kul att följa AIKs match också, den börjar ju faktiskt precis nu!
/Mr Klister
Warbergs spel: Bollen går som på ett snöre. Man har ett spel där backarna står och kladdar ganska mycket på bollen, eller i alla fall håller den mellan varandra. Man kan lätt klaga på backar med den här egenheten men det går bara inte i Warbergs fall. Har man en spelare som heter Bult Larsson så är det bara att ge karln bollen så mycket som bara är möjligt. Han är ju helt klart GRYM! Sedan spelar de med ganska mycket långbollar. Just det ordet, "långboll", är förknippat med att man är pressad eller att man slår långt för att man inte kan vara kreativ. När Warberg gör det så slår man bollar på targetspelare som är väldigt duktiga på att suga in dom och göra något vettigt av dom. Jag tänker främst på Magnus Svensson och herr Holmer. Att de spelar så varierat måste göra det väldgit svårt att försvara sig mot.
Mikael Holmer: Hur kan en spelare som är så stor och seg, för han är INTE snabb, vara en så bra kontringsspelare? Inte nog med det, han stressar motståndarlagets backar bra också lite nu och då. Det är för mig lik obegripligt som det är imponerande. Han spelar ifrån sig bollen väldigt snabbt och är svår att komma åt.
Markus Bollström och Karl-Johan Karlsson: Två spelare som öser på. Hela tiden full fart på dessa två herrar. Karl-Johan Karlsson, som i och för sig fick avgöra matchen, mer som en slitvarg. Stor och tung (nästan exakt lika stor och tung som jag själv råkar vara).
Markus Bollström gör allt i ett rasande högt tempo. Måste vara jobbig att möta. springer mycket och ger sig aldrig. Det är verkligen något som jag själv uppskattar. Inte några primadonnor som trippar omkring och bryr sig om frillan under match helt enkelt. Mer sånt, även om man måste krydda med lite lirande Micke Nylandertyper för att soppan skall bli god.
Sedan har vi avslutningen på matchen. Vilket tryck, vilka chanser och vilken nerv. det är ju helt underbart att Europacupens sista matcher bjuder på så pass hög underhållning. Även kul att TV bemödat sig med att närvara. Innebandy är ganska kul ändå!
Det ska bli kul att följa AIKs match också, den börjar ju faktiskt precis nu!
/Mr Klister
1 kommentar:
Synd att Warberg inte klarade av AIK, men det var i alla fall en kul match att titta på
Skicka en kommentar