Gästkrönikör #2 "Hans Majestät" Alfred Daniels

Innebandybloggaren – ett växande fenomen

(Bild: www.timo.se)

Det är söndagskväll och stormen Per härjar som vildast utanför mitt fönster. Vad har hänt med vädret egentligen? Det har snöat två gånger denna vinter i Uppsala, båda gångerna kaosartat. Annars har det varit blött och lerigt.

Jag fruktar att vargavintern är på utmarsch, och in rullar brittvintern. Kommer dagens alla små innebandyknattar bli berövade de otroligt roliga vinterkvällarna jag hade i yngre dar? Så fort snön kommit drog vi på oss overaller och snowjoggers och lattjade boll mellan glänsande snövallar och frostiga lyktstolpar. Hejdlöst roligt var det!

Ser inga kids ute längre. Ingen snö dämpar fallen eller lyser upp natten. Har den magiska ”streetinnebandyn” gått i graven? Hoppas med hela mitt hjärta att den inte gjort det, för där har innebandyn mycket att vinna.

Det här då, denna uttrycksform som dykt upp i etern. Innebandybloggen. Vad tycker ni om den? Jag diggar den hårt. För även om det finns ett ganska svalt intresse från omgivningen gällande innebandy, glöder en extrem entusiasm från alla oss som är inblandade inom sporten. Idag har vi ju även hunnit bli en del, och bland dessa finns ju uppenbarligen en hel drös sköna personligheter med en brinnande skrivkraft! Innebandyn behöver just ledare, både sportsliga som verbala. Skönt att Selle tar över när många andra verkar lessna.

(Bild: Go å glá?)

Innebandyns adelsmärke är tillgängligheten för alla åldrar enligt mig. Utrustningen är enklast möjliga, då samma klubba och samma boll gör vem som helst redo för lite plast. Att redan vid löjligt ung ålder kunna behärska den officiella utrustningen ger obegränsade möjligheter att utveckla tekniken inom sporten. Fler och fler ettåringar ses med en innebandyklubba i handen istället för en fotboll eller hockeyklubba. Har Storvreta signat Kohonen JR förresten? Grymt cool är han i alla fall.

Sa till mig själv att jag inte skulle lägga mig i duellen mellan Limmet och Mr. Klister, fast nu gör jag nog det ändå. Gillar när personliga vendettor kryddar våra matcher. Hur som helst håller jag Johan som favorit. Dels för att det passar mig bättre med vinst, och dels på grund av hans tidigare duellvinster mot giganter som Bondesson och Supermats. Det kanske var aningen starkt att kalla det en vendetta, båda pojkarna verkar ju rätt mysiga trots allt.

Som här tidigare nämnts spelade vi match mot GAIK i helgen. Kul att se så många kända ansikten sen gamla tider. Tråkigare är att jag var sanslöst kass. Matade skott i väggen och gjorde makalösa misstag. Publiken påpekade snabbt detta, likaså väsbylirarna. Bad coach ville nog göra detsamma, men sa inget denna gång. Har varit grymt ojämn i år, vad kan sånt bero på?

För övrigt blåser även innebandyvindarna starkt i Uppsala just nu. Staden har ett enormt flyt och ett brinnande intresse. Storvreta fick precis vad de saknat när de tog in Solid i laget igen, den killen kan verkligen kämpa samtidigt som han är stekhet i slottet. Med en injektion slit i ett annars lirarbetonat manskap kan Storvreta gå långt i år. Kanske hela vägen till och med. Sirius gick dock på pumpen för första gången i år, men hey, alla ska vi väl torska… Ser dem som ett lag för elitserien nästa år, och tror att de klarar av både serienlunken och kvalet. Regionen behöver ett elitlag som byggs på lokala talanger, så som Storvreta var förut. Vilka kommer publiken att heja på då?

Det snöar fortfarande ute. Kanske ska man göra som på den gamla goda tiden och ta sin klubba ut i natten. Ringa lillebrorsan och föreslå lite vinterplast, fast han kanske har blivit för gammal för sånt där. Och inga snowjoggers har han väl heller…

/Kungen