Gaik Väsby vs IF Vesta

Bortamatch i Smedgärdshallen mellan oss (IF Vesta) och Gaiken. Dessa två lag spelar i samma för första gången denna säsong. Men innan dess har vi gjort för vana att spela ett par träningsmatcher mot varandra per säsong. Jag tror att vi har vunnit ungefär varannan drabbning.

Det är så härligt med första matcher. Om det så är första matchen för säsongen eller efter upphållet eller någon person som gör comback eller vad det nu är. Vad än förutsättningarna är, dvs det folk tror innan matchen startas, så vet ingen riktigt hur resultatet kommer bli. Den lilla ovissheten diggar jag, ett exempel på hur det kan gå är Vreta vs Dalen, där nog de flesta trodde att Vreta skulle vinna men fick se sig överkörda av Dalen. En typisk "förstamatch".

Smedgärdshallen är utrustad med läktare, eller nja, inte läktare precis... mer som fastgjutna bänkra i två rader om jag inte missminner mig. Publiksiffran på 183 personer betyder nog relativt mycket i alla fall, även om det med lite vilja skulle gått in fler. Hur många måste komma in innan det blir lapp på luckan för ett sånt ställe?

I publikhavet fanns denna dag:

1. En supporter (härligt hejat Pelle)
2. En nackad Vestaspelare (nästa Alexandra?)
3. En Judas
4. En Liddan, det finns bara EN Liddan
5. Ett arabiskt fullblod

Själva matchen då?

Inledningen var väl sådär från vår sida. Spelet kom inte alls igång riktigt från vår sida. Tänkte vid ett tillfälle, när jag satt på bänken just innan första periodvilan, "vi leder ju med 1-0 och vi har inte spelat bra, nu går vi ut och gör en grym andraperre så kommer dom bli frustrerade". Problemet var bara att Gaiken vart tvugna att kvittera, surt men rättvist.

Gaiken har för övrigt dammat av den gamle Björkén. Den gamle Fornuddenliraren som varit med i "hundra år" (coach var ganska orolig för honom i båset under slutminuterna). Om fjolåret kallades för den gyllene säsongen eller hur det nu var så måste detta år vara combackernas år. Säga vad man vill men Björkén gjorde det han kommit för att göra, mål. Han lyckades även med att ge mig ett par safftiga blåmärken.

Den andra perioden var inte kul alls. Vesta spelade inte bra. Däremot var Gaiken det bättre laget och gick fram till en 6-3 ledning. De var, till skillnad från oss, effektiva i PP. Ett snabbt skott i krysset och en bågande Björkén som skjuter genom mitt högra lår-ribba-bakhuvet på Falles hjälm och in (det är sant, jag har blåmärket som bevis).

I tredje så gick vi ut och trummade på som vi ska. Gula linan, bestående av mig-Ängeln Gabriel-Ador, lyckades spela några av våra patenterade byten där vi jagar livet ur våra motståndare. Jag hinner med att lägga en straff också. Otroligt vacker och framför allt säker straff om jag får säga det själv. Det var helt planerat att lägga straffen via målvaktens ben och in.

6-6 efter tre perioder. Kanske var rättvist. Kanske var vi lite sämre men jag är som sagt lite blå i min bedömning. Däremot var vi inte så långt ifrån ett segermål i slutet när Gaikarna var allt annat än pigga. De höll dock humöret uppe vilket jag tycker var starkt.

Sudden bjuder inte på mycket spel utan avgörs på en straff, kanske lite snyggare än min men vafan. Jag tror att både Falle och jag får nöta lite straffar i veckan. Jag har trots allt sparat min grymmaste straff till när jag ska förnedra Limmet i vårt möte nästa helg.

Matchens lirarpris har i efterhand gått till den som förtjänade det. Jag gjorde det nämligen inte. Härmed gratuleras officiellt combackande ADOR till priset. 3påsar i combacken är inte fy skam.

(Bild: Innebandynytt)

Både jag och Ängeln kom med på bild när Innebandynytt var på plats. Jag lånar deras bild för att få lite färg på inlägget. Denna bild är återigen ett bevis på att jag alltid ser skum ut på bild. Detta är inte fallet för Ängeln som alltid ser ut som att han njuter av något. För övrigt så ser det ut som att jag kommer vricka foten men det lyckades jag undvika.

Har hört från ett par håll att några i publiken pratade om salen. "Är det han som är Selles Sal" ska ha sagts från läktarplats. Fan, man blir ju stolt. Det är alltså fler än min egen familj och Mentorn som läser det jag skriver.

Supermats. Jag säger bara det. Jag börjar tro att han ingick i ett vad bara för att få förnedra mig. 7+1, får man ens göra det i en division1-match? Hur många mål har det gjorts som mest i en match på den här nivån, av en spelare?
I elitserien finns det en match som innehöll en 8-målsskytt. Han heter Dan Lundqvist och spelade i Sjöstad när de den 4:e mars 2001 spöade Kista/Järfälla med 16-7. Sedan följer 4 spelare som gjort 6 mål.

Nå, Nu tar vi och inkasserar en till förlust på raken Sirius. Då blir serien plötsligt spännande igen. Kanske till och med att Umeå City skulle kunna blanda sig i toppstriden. Det vore kul.

Nu är det dags att följa lite elitserieinnebandy.

/Mr Klister