"Vi har brutit mödom".
Om det är något vi har gjort ikväll så är det fan brutit mödom. Känslan är helt underbar. Jag är helt slut i kroppen och tom i skallen. Jag är trött och borde sova men något säger mig att jag kommer ha svårt att komma isäng i natt.
Jag tänkte inte så mycket på matchen under dagen men när eftermiddagen närmade sig så hade jag väldigt svårt att sitta still. Jag tror att man kan beskriva känslan som spattig.
Jag har aldrig tidigare spelat ett slutspel. Däremot har jag spelat en hel del kvalmatcher. Både för att ta sig uppåt i seriesystemet och för att hålla sig kvar och slippa förnedringen att åka ur. Jag har hunnit med att både vinna och förlora. Att förlora hemmamatchen mot Bäckby efter att ha varit i ledningen med 5-1 var nog tyngst tror jag. Vi hade vunnit serien och kvalade för att ta oss upp till tvåan. De gjorde 5-7 målet med 28 sekunder kvar och jag slog klubban i målburen. 2+10 kom som ett brev på posten och jag fick spendera de sista sekundrarna i utvisningsbåset.
Nu har jag även varit med och vunnit en del de senaste åren. Ifjol kvalade vi oss kvar i division ett norra. Året innan tog vi steget upp från tvåan till ettan efter att ha slaktat division 2 med att inleda med 16 raka segrar (tror det var 16). Året innan det kvalade vi oss upp från division tre till två genom att slakta Bondens Runsten.
Både jag och Gabriel har alltså gjort en makalös resa genom divisionerna och nu spelar vi båda ett slutspel bland de allra bästa lagen i världen, sjukt när man sätter det i perspektiv. Känslan i laget är underbar. Vilken jävla maskin vi är detta Storvreta IBK. Det finns ett otroligt tryck i vår grupp och det är underbart att vara en del av det.
Nu leder vi med 1-0 och det är bra med det. På måndag möts vi igen och det kommer garanterat inte bli mindre kamp och fest. Nog för att jag hellre spelar på Hovet med bra tryck på läktaren än i Tibblehallen. Men så är det. Bara att kliva in och gasa.
Något sade mig idag i slutet av matchen att det var ängeln som skulle kliva in och avgöra i slutet. Jag kanske inte är helt objektiv men det var i alla fall känslan. Nu lät han Hannes kliva fram och sparade sitt avgörande mål till en senare fight i matchserien, smart.
/Mr Klister
Jag tänkte inte så mycket på matchen under dagen men när eftermiddagen närmade sig så hade jag väldigt svårt att sitta still. Jag tror att man kan beskriva känslan som spattig.
Jag har aldrig tidigare spelat ett slutspel. Däremot har jag spelat en hel del kvalmatcher. Både för att ta sig uppåt i seriesystemet och för att hålla sig kvar och slippa förnedringen att åka ur. Jag har hunnit med att både vinna och förlora. Att förlora hemmamatchen mot Bäckby efter att ha varit i ledningen med 5-1 var nog tyngst tror jag. Vi hade vunnit serien och kvalade för att ta oss upp till tvåan. De gjorde 5-7 målet med 28 sekunder kvar och jag slog klubban i målburen. 2+10 kom som ett brev på posten och jag fick spendera de sista sekundrarna i utvisningsbåset.
Nu har jag även varit med och vunnit en del de senaste åren. Ifjol kvalade vi oss kvar i division ett norra. Året innan tog vi steget upp från tvåan till ettan efter att ha slaktat division 2 med att inleda med 16 raka segrar (tror det var 16). Året innan det kvalade vi oss upp från division tre till två genom att slakta Bondens Runsten.
Både jag och Gabriel har alltså gjort en makalös resa genom divisionerna och nu spelar vi båda ett slutspel bland de allra bästa lagen i världen, sjukt när man sätter det i perspektiv. Känslan i laget är underbar. Vilken jävla maskin vi är detta Storvreta IBK. Det finns ett otroligt tryck i vår grupp och det är underbart att vara en del av det.
Nu leder vi med 1-0 och det är bra med det. På måndag möts vi igen och det kommer garanterat inte bli mindre kamp och fest. Nog för att jag hellre spelar på Hovet med bra tryck på läktaren än i Tibblehallen. Men så är det. Bara att kliva in och gasa.
Något sade mig idag i slutet av matchen att det var ängeln som skulle kliva in och avgöra i slutet. Jag kanske inte är helt objektiv men det var i alla fall känslan. Nu lät han Hannes kliva fram och sparade sitt avgörande mål till en senare fight i matchserien, smart.
/Mr Klister
1 kommentar:
Grattis till segern. Själv hoppades jag på straffar och att du skulle få sätta den avgörande straffen. Tack för underbar läsning.
Skicka en kommentar