Det finns bra dagar...

...idag var inte en av dom. Irriterad, vresig och rent allmänt på dåligt humör. Jag brukar sällan känna så men idag kndes det precis som att man backade in med armbågen i en bordskant och fått kalvdön, (som det heter i norrland, ni som inte är uppifrån förstår säkert vad det betyder) tappat det tunga objekt jag höll i händerna rakt ner på min tå som bara råkar ha nageltrång och sedan upptäcka att det man tappat gått sönder.

Träning som vanligt på måndagar. Avverkades men inte mycket stämmer för mig idag, inte så oväntat iofs men iaf.

När jag kommer hem får jag se en kass innebandymatch på TV. Caperio spelar som ett mittenlag i ettan, max. Glimtar till någon gång här och var men var i stort sett värdelösa. Balrog krigar på och försöker att inte blotta sig. Inget av dessa två lag kommer ha den minsta chans att ta sig vidare från kvarten, om de båda nu tar sig dit.

Lite senare på kvällen börjar telefonen ringa. Jag är irriterad och skiter i att svara (dolt nummer). Efter fyra missade samtal väljer jag att svara. Det är tyst på andra sidan och sedan hörs... *klick*. I skrivande stund har personen i fråga ringt mig 11 gånger. Jag har svarat sju men bara fått höra...*klick* ...moget. Men så är det kanske när man är en nästan omänskligt känd superstar.

/Mr Klister