Idag spatserade jag en sväng på stan efter att ha slutat jobbet. Det är skönt att ha tid över men också lite svårt, vafan ska man göra med tiden nu när man inte har en massa schemalagda träningar? Solen sken och jag kände mig på gott humör.
Jag kliver in i en butik och beslutar mig för att klä av mig frivilligt. Jag skulle komma tillbaka om 30-40 minuter så skulle jag få kläderna tillbaka. Kändes just då som en väldigt bra deal. Inte kostade det några pengar heller. Jag knallade iväg och tänkte "vad ska man göra då, kanske en bit mat". Klev in på Rififi och drog, som vanligt, en fullkornsrififi utan ost och löste en sudoku. Tog det lugnt och fint, jag gillar att sitta där och filosofera.
Mätt och nöjd var det dags att gå tillbaks. Det hade trots allt känts förvånansvärt jobbigt att gå omkring alldeles avklädd på stan en fredag eftermiddag. Jag kliver in och de ska lämna tillbaka mina kläder, tvättade, lagade och riktigt sommarfräscha.
MEN...
Tyvärr har de kastat bort mina kläder. Nu blir jag tungen att gå därifrån naken och aldrig kommer jag få igen dom. Det känns för att vara ärlig helt sjuk. Inte kan de göra något åt saken och få tillbaka dom igen. Många av de där plaggen hade ett oersättligt sentimentalt värde för mig.
Vad ska man göra, bara att skalla trottoaren och fortsätta med livet, även om många av de där plaggen hade ett oersättligt sentimentalt värde för mig.
/Mr Klister
Jag kliver in i en butik och beslutar mig för att klä av mig frivilligt. Jag skulle komma tillbaka om 30-40 minuter så skulle jag få kläderna tillbaka. Kändes just då som en väldigt bra deal. Inte kostade det några pengar heller. Jag knallade iväg och tänkte "vad ska man göra då, kanske en bit mat". Klev in på Rififi och drog, som vanligt, en fullkornsrififi utan ost och löste en sudoku. Tog det lugnt och fint, jag gillar att sitta där och filosofera.
Mätt och nöjd var det dags att gå tillbaks. Det hade trots allt känts förvånansvärt jobbigt att gå omkring alldeles avklädd på stan en fredag eftermiddag. Jag kliver in och de ska lämna tillbaka mina kläder, tvättade, lagade och riktigt sommarfräscha.
MEN...
Tyvärr har de kastat bort mina kläder. Nu blir jag tungen att gå därifrån naken och aldrig kommer jag få igen dom. Det känns för att vara ärlig helt sjuk. Inte kan de göra något åt saken och få tillbaka dom igen. Många av de där plaggen hade ett oersättligt sentimentalt värde för mig.
Vad ska man göra, bara att skalla trottoaren och fortsätta med livet, även om många av de där plaggen hade ett oersättligt sentimentalt värde för mig.
/Mr Klister
2 kommentarer:
skön grej om du verkligen hade gjort det där kära du. Hade varit grymt o se dig lufsa runt på stan in your birthdaysuit. haha
trevlig helg!
NAKENCHOCK!
Skicka en kommentar