Dan före dan

Nu är det dags att skriva här igen. Det har gått några dagar utan uppdateringar. Många inlägg har varit formade och klara i huvudet men det har liksom inte blivit av.

Vi åkte till Gävle och ställdes mot de gamla Runstenarna. Jag har haft förmånen att möta dom ett antal gånger de senaste åren. Jag tror att jag alltid har vunnit faktiskt. Vi vann även denna gång, såklart. Efter lite snack inom laget kom vi fram till att det bästa med det hela var att Mr.Runsten himself Bondesson gick poänglös från fighten. Han må göra många poäng under en säsong men han ska fan inte göra det mot oss!

Ganska skönt sättet som vi vinner på. Vi leder med några mål och tror att allt ska vara klart när vi gör 4-1. Runsten reser sig och börjar tokköra och gå all in. Eftersom vi inte riktgt gör jobbet så slinker det in boll efter boll och snart är det kvitterat. Publiken blir galen. Spelarna blir galnare. Men galnast av dom alla blir Runstens tränare som just vunnit SM-guld eller nått. De känner att de kan vinna matchen och då känns det så skönt att vi bara rinner ifrån. Lite långnäsa och sedan åker vi.

Vi spelade inte särskilt bra och fastnade gång på gång i deras hörn där de pressade på väldigt hårt. Till nästa match måste vi bli bättre på att förändra vårt spel så att vi inte blir sönderpressade. Det var skönt att få göra två mål med. Jag vill väldigt gärna trycka in bolljäveln och jag blir frustrerad när det inte fungerar. Nu spelade jag inte något vidare under själva matchen utan fick pilla in bollen i öppet mål två gånger på slutet.

(Bild lånad från unt.se)

Även om jag inte gjorde så bra ifrån mig under matchen så fick jag rubriker i tidningen. Läser man tidningen får man lätt känslan av att jag var kung. Läs HÄR så får ni se.

Imorgon är det match. Mer om det senare.

/Mr Klister