Är ingen supporter

Sammy Davis Jr strömmar ur högtalarna med "If I ruled the world". Jävla sköna bitar de gamla grabbarna framför. Det behövs en del lugnande toner för att lugna ner nerverna efter att jag tvingat mig igenom en fotbollsmatch mellan Sverige och Malta.

Vad hände med anfallsfotbollen? Hur kunde jag återigen bli lurad att tro på att jag skulle få se en sprudlande offensiv från de blågula? Jag är ganska glad att jag inte fastnat som supporter till något fotbollslag. Visst gillar jag vissa lag bättre än andra. Barca, Arsenal och Bath City för att nämna några. Men jag har klarat mig från att bli en sådan suporter vars värld rämnar när laget förlorar och mitt vanliga liv blir påverkat.

När det gäller landslaget i hockey så har jag för länge sedan tappat intresset för alla jävla chech-open (eller hur det nu stavas) och allt vad det heter. VM beror helt på vilka spelare som kommer från NHL osv.

Men fotbollen är ju fortfarande stor. Jag är ju en av dem som upplevde VM-94. Fan vilken magisk upplevelse det var. Man lever ju på hoppet att vi ska kunna återupprepa denna bragd varje mästerskap. Lagerbäck har ju varit fantastisk på att krångla Sverige vidare i alla kval men nu ser det inte så väldans bra ut.

OM vi nu tar oss vidare, hur fan ska vi kunna uträtta något vettigt när vi inte ens kan rulla sönder Malta?

Nåja, jag får rikta in mig på innebandysäsongen istället.

Det känns jävligt spännande inför det som komma skall. Vi har en fantastisk pool av talang att tillgå. Målet är att fostra och utveckla dessa så de är redo att ta chansen i A-laget när det är dags. Det finns problem i det hela. Det är just att dessa grabbar är sådana talanger. Juniortränare, A-lagstränare och inte minst jag och Mange sliter, drar och fyller dom med direktiv hur de ska uppnå sina eller ibland våra mål. Det är många kanaler med information som de ska sålla mellan och det kommer säkert uppstå tillfällen när de strider mot varandra.

Idag var det till på köpet lite tunnt med folk på träningen, precis som i måndags. Jag gillar inte alls känslan att det rinner ut i sanden såhär när säsongsstarten kommer allt närmare. Det underlättar inte heller att jag själv kommer missa morgondagens träning. Det dåliga samvetet lurar sig på mig. Jag hatar att missa träningar. Jag älskar att träna.

Idag samlades vi tillsammans med A-truppen för att lyssna på en timmes föreläsning om kostens påverkan på vår prestation och fick även chans att se några av de produkter i form av protein/kohydrat-tillskott vi skulle kunna behöva för att bättra på vår prestation och kanske framför allt vår återhämtning efter ett hårt träningspass. Det fanns även lite andra produkter som vi kunde använda men jag tror inte att det är så många i skaran som tränar så pass hårt att de kommer att få någon nytta av dom. Kreatin är det jag pratar om. Jag blev dock själv ganska sugen på att öka träningsdosen ordentligt och göra det genom att stoppa i mig lite pulver så jag skulle få en stålmannenkropp.

Snackade ett tag härom dagen med Fatpipes egen Niclas Olofsson. Han pratade sig varm om deras nya tillskott Bow. Han hade såklart massor av bra anledningar till att just den klubban var så fantastiskt bra. Jag måste säga att den såg jäkla skön ut. Har man lyckats få Gabbe att byta skaft efter tre säsonger så måste det vara något alldeles extra tänker jag.

Själv har jag ju varit sponsrad av Canadien i fyra säsonger. Nu har det kontraktet gått ut och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag får ta och slå Hägge en signal och höra vad som händer här. Känns lite vemodigt om man skulle behöva kliva över till något annat klubbmärke såhär på ålderns höst.

Den som lever får se.

Nästa helg är det seriepremiär. Nynäshamn kommer bli ett tufft prov för oss. Vi får bekänna färg direkt.

/Mr Klister