Många dagar, kvällar och nätter har passerat och många tankar har kommit och gått men ingen har fastnat i salen. Jag har nog varti alldeles för upptagen med att göra ingenting för att ha tid med att blogga. Eller kan det ha varit för att jag varit tvungen att hängt på Fyrishov och spela beach, flängt runt och badat och suttit och nött med gitarren.
Något som också slagit mig när jag läser runt på alla möjliga olika bloggar, innebandy som andra, är att många skriver otroligt personligt. De ger ut otroligt mycket av sina innersta tankar och funderingar, tror läsaren. Det är ändå så att om man läser någon sådan blogg under en period så blir det nästan som att man känner honom/henne. Eller åtminstone tycker man det. Man tycker att man har en så klar och tydlig bild. Men hur som helst så har ändå skribenten valt ut vad som ska skrivas ner. Han/hon har valt vilken sorts bild som ska kablas ut, vilken bild han/hon vill att sina läsare ska få. När sedan verkligeheten jämförs så kanske man blir besviken för det viktiga är nog inte vad som skrivs utan vad som INTE skrivs. De där "småsakerna" som inte näms i bloggen. Å andra sidan kan det verka åt andra hållet med, att personen växer när man träffas live. Nå, om man sedan jämför det hela med att träffa någon på krogen så är det ju verkligen en falsk bild som man möts av. Poängen försvann under tiden jag skrev så detta stycke behöver ni inte fästa någon vidare vikt vid.
Imorgon ser jag fram emot ett beachpass igen. Jag lirade idag med en gammal lagpolare i Vesta. Ingen mindre än han som "bara plockar fram sin klubba ur garderoben och kör", citat från David Ahlmark (före detta coach i Vesta). Det var grymt kul. Dunkade in en hoppserve på setbollen (rätt nöjd, speciellt eftersom jag kaxade mig innan). Det är väldigt kul när man spelar med ungefär samma personer ofta för man får igång ett sånt skönt lir. Nåja, imorgon kanske det testas en ny partner, om han vågar dvs. Jag nämner inga namn men spelaren i fråga har ett antal säsonger i högsta serien under bältet (och då menar jag i innebandy och inte beach).
Det har ju skrivits en del om hur Storvreta är nederlagstippade inför året som kommer. Det passar iaf mig som handen i handsken, då hamnar vi genast i ett läge där vi bara kan vinna. Nog för att det är en av mina talanger, att vända och vrida på saker så de blir positiva till slut.
Nu ska jag sova för klockan är sent, jag ska upp imorogn och min mamma har sagt att jag inte ska sitta uppe på nätterna.
För övrigt så har jag fått sällskap på blogghimlen av en liten men naggande god vän. Välkommen Skruven!
/Mr Klister
