Gånger två...

Det var inte igår som salen förärades med två inlägg samma dag. Nu händer det iaf.

Det beror ganska mycket på att jag ska sätta igång med att städa men det är inte så kul så jag hittar på massor med viktiga saker att göra istället. Blogga, prata i telefon och spela gitarr är några av dom. Det är ju verkligen sjukt viktigt.

Det finns även en del att skriva om i innebandyvärlden. Reflektioner från dagens TV-match tex.

• Som vanligt vet man inte vad man kan förvänta sig av Caperio.
  
• Som vanligt tittar Kokocha på en annan match än alla vi andra (det är lågt tempo i den här matchen).
  
• Som vanligt, efter att karln blev uttagen till landslaget, är Danne-Bron bedrövlig.
  
• Som vanligt blir TV-matchen spännande ända in i slutet (avdelning allt kan hända i världens bästa innebandyliga).
• Som vanligt blir det mycket mål när Caperio spelar.
• Som vanligt är Ramsin en väldigt bra målvakt och skulle peta alla andra vilket lag han än spelade för.
• Som vanligt vet jag alltid bäst i TV-soffan och är förmodligen världens bästa innebandyspelare.
• Som vanligt är det inte så många som tänker på att VM snart drar igång (damernas alltså).

Nu har jag lätt fördrivit tjugo minuter, nästan (jag skriver fan ganska snabbt, ingen editering här inte), på att förmedla mina tankar med alla mina läsare.

(Bild: Jesper Mattsson. Jaja, ni vann första ronden men vi får spöa er nästa gång)

Nu återstår bara problemet med att vinna tillbaks alla er som faktiskt en gång i tiden läste min blogg. Kanske är det dags att sätta tänderna i den där omtapetseringen i både min lägenhet och i min sal som jag snackat om i ett par år.

Tummen i röven sitter fan hårt fast men kan det vara så att den är på väg att lossna nu?

Fan, det här skulle ju bli ett kort inlägg. Jag lär mig tydligen aldrig. Kanske för att jag börjar bli gammal eller för att jag luktar hund.

/Mr Klister