Länge sedan sist

Nu var det dags att väcka upp salen ännu en gång. Jag har misshandlat de få läsare som jag har haft här och varit otroligt inaktiv. När jag väl sätter igång och fyller salen med alster så hoppas jag att några av er kan komma att hitta tillbaka hit. Om inte så får jag fortsätta att skriva mest för min egen skull. Det är ju faktiskt därför som jag lägger ner tid på en blogg. Kalla det självterapi eller vad ni vill. Kanske är det egosim att få utrymme att skriva om saker som bara jag bestämmer.

Mycket har averkats sedan sist. Först och främst spelades det en otroligt mäktig internmatch mellan Vesta blå (med mig som lagkapten) och Vesta gul (med Gabbe som lagkapten, äntligen?). Det började helt okej för egen del och vi ledde matchen med 2-1 efter en period. Hur resten av matchen gick har jag glömt bort men någon sa att det slutade 13-4 till Gabbes gulingar. När jag tänker tillbaka har jag svårt att se hur det skulle kunna stämma.


Efter denna drabbning bjöds det på mat och framförallt underhållning i bästa Vestastil. Vi hade ett bortfall på några spelare men det var otroligt kul med alla som dök upp och förgyllde denna magiska kväll. Kvällen avslutades även för min del på krogen där det dansades i timmar i sträck.


Jag har även hunnit med en veckas semester med en enda stor fest. Det var underbart att återse mina gamla vänner och veckan som varit har fyllt mig med massor av positiv energi som jag hoppas kunna leva på länge länge.

Nu är det ett stort mästerskap i fotboll och det är bara att njuta och ta in allt. Toppa det med att jag idag avverkade mitt första beachvolleybollpass för året. Det gick över förväntan och blir ännu ett pass imorgon. Dock ska jag se till att plocka av mig mitt armband innan vi börjar. Måste vara det och vinden som gjorde att jag missade ett par enkla bollar.


Försäsongen ser bra ut och jag ser fram emot nästa säsong i innebandyn. Jag hoppas att jag kan prestera bättre innebandy kommande säsong än jag gjort föregående. Hur som helst så kommer det att bli roligt, intressant och helt klart en utmaning för mig. En ny roll och jag känner att jag kommer kunna fylla den. Kanske får jag tillbaka min tro på mig själv också.

Något som verkligen gjort mig glad under säsongen som varit är det stöd jag fått från folk runt om. Många är det som stöttat mig och sagt att de tycker jag borde fått mer speltid och att "om jag bara fått chansen lite mer så skulle jag blommat ut" eller att "jag vet att du kan så mycket mer och de skulle behöva en som dig". Ni som varit där för mig och stöttat mig förtjänar ett stort tack.